Strömbrytare och uttag
Sedan 1930-talet är elinstallationer i våra hem en självklarhet, och sedan dess har vårt behov av elektricitet ökat avsevärt. Idag behöver vi el till allt, t.o.m. till att borsta tänderna. Installationerna i våra äldre hus räcker helt enkelt inte till. Dessutom kan en gammal installation vara sliten och spröd. Då är det dags att renovera och att lägga till för att tillfredställa behoven, men tänk på att vara varsam och tänk på säkerheten. Fram till elmätaren är säkerheten elleverantörens ansvar men efter mätaren är det anläggningens ägare som ansvarar för säkerheten. Renovering av ett elsystem ska utföras av fackman men det är inte fackmannen som bestämmer hur det ska se ut. Var noga med att tillsammans gå igenom hur elen ska dras och vilka strömbrytare m.m. som ska installeras.
Teknisk information
Trappströmbrytare används som ”vanlig” strömbrytare samt när en ljuspunkt ska tändas och släckas från två platser, t. ex. i ett genomgångsrum.
Kronströmbrytare används när två ljuspunkter ska tändas och släckas från en plats.
Korsströmbrytare används när en ljuspunkt ska tändas och släckas från flera platser, t.ex. i en korridor. En korsströmbrytare monteras mellan två trappströmbytare.
Dosa eller kulo? I Byggfabrikens sortiment finns strömbrytare och uttag både för utanpåliggande strömdragning (kulomontage) och infällt montage representerat. Apparater för infällt montage monteras i en väggdosa, s.k. apparatdosa
Material
Materialen som har använts till strömbytare och eluttag har genom åren varit många olika. Ursprungligen använde man sig av mässing, porslin och trä men bakelit och glas kom också tidigt till användning. Allt eftersom plastmaterialen utvecklades har de sedan 1950-talet slagit ut de mer traditionella materialen från marknaden. Gemensamt för de material man använder är att de ska isolera och skydda oss från de strömförande kopplingarna varför mässing och andra metaller inte längre förekommer i hölje och vred. Form och utseende har också varierat genom åren, dels av materialmässiga skäl och dels av stilmässiga skäl.
Porslin
Porslinsströmbrytare med vred Porslin var länge det material som användes till apparaternas kopplingsdelar. I de apparater Byggfabriken säljer används både porslin och termoplast i kopplingsdelarna. Strömställare av porslin passar till form och material bra till byggnader från slutet av 1800-talet fram mot 1920-talet.
Bakelit
Det syntetiska materialet Bakelite® som Leo H Baekeland tog patent på 1908 visade sig passa utmärkt till elektriska apparater då det tål höga temperaturer och är formstabilt men framför allt är det isolerande mot elektrisk spänning. Låg tillverkningskostnad gjorde snart bakelit till ett populärt material som till användning i många detaljer i hemmen, t.ex. strömbrytare och andra elektriska apparater.
Bakelitserierna passar i stil och material utmärkt i hus byggda kring sekelskiftet och fram mot 1940-talet. Strömställarsystem av bakelit monterades ofta in i äldre byggnader som fick el i början av 1900-talet. Stilen och känslan av bakelit känns igen från våra gamla hus.
Samma serie, utanpåliggande och infälld, finns i vit duroplast. Duroplast är en fiberarmerad härdplast nära besläktad med bakelit, vi har därför valt att kalla serien för vit bakelit. Vit bakelit var vanlig på 30-, 40- och 50-talet, inte minst i funkismiljöer.
Glas
De första strömbrytarna med glas tillverkades redan på 1920-talet som en del av funktionalismen/modernismens enkla och stilrena formspråk. De strömförande delarna täcks av en rund och enkel glasplatta. Baksidan av glasplattan kan man måla eller tapetsera i samma färg som väggen. Strömbrytare och uttag med glasplatta finns endast för infällt montage.
Historia
Det går inte att sätta något entydigt datum på när svenska hem först elektrifierades, det skedde successivt efterhand som elektricitet fanns tillgängligt i olika delar av landet. På 1890-talet fanns det elektricitetsverk endast på ett tjugotal orter i Sverige, men tekniken var ny och kostnaderna stora så det var endast undantagsvis elektriciteten nådde privata hem. Den mesta elektriciteten användes av industrier (ofta med egna elverk) och till offentliga inrättningar samt i viss utsträckning till gatubelysning där elen dock konkurrerade med gasljuset.
De första installationerna under sent 1800-tal gjordes med utanpåliggande eldragning. Eltrådarna tvinnades kring isolatorer som skruvades fast på väggen och i taket, strömbrytare och eluttag var därmed också utanpåliggande. I byggnader från denna och äldre tider ligger elinstallationen inte sällan fortfarande utanpåliggande även om eldragningen (förhoppningsvis) har blivit moderniserad sedan den ursprungligen installerades.
Kring 1910 utvecklade den tyske elektrikern Ernst Kuhlo en gummiisolerad ledning vilket gjorde elinstallationerna säkrare. Det har givit namnet åt dagens kulokabel avsedd för dragning direkt på vägg och tak.
På 1920- och 30-talet förekom både utanpåliggande installationer, som då låg i tunna rör av bleckplåt, och dold installation som låg i rördragning i vägg och tak. Till den dolda installationen monterades apparatdosor i väggen för strömbrytare och eluttag som därmed blev en mer integrerad del av väggen.
Koppla el
En del enklare elarbeten i hemmet får du utföra själv, under förutsättning att du vet hur du skall göra. Är du det minsta osäker skall du vända dig till en fackman.
Det här får du göra själv:
- Byta glödlampor
- Byta strömbrytare, vägguttag, lamputtag och proppar.
- Montera sladdströmbrytare, lamputtag, skarvuttag och stickkontakt på en sladd.
Det här får du inte göra själv:
- Nyinstallera strömbrytare och vägguttag.
- Dra fasta ledningar.
- Ansluta eller losskoppla fast anslutna apparater.
- Byta från ojordat till jordat uttag.
Vill du veta mer? Ladda hem Elsäkerhetsverkets broschyr ”Elsäkerhetspocket”.