Vi sjunger långsamhetens lov

Lutat och vitoljat furugolv

Slit-å-släng! Köp nytt! Ut med det gamla, in med det nya! Och gärna så snabbt som möjligt. -Nej det är inte precis vår melodi. Till skillnad från många andra har vi dedikerat oss till att sjunga långsamhetens lov.

Under i stort sett hela 1900-talet har konsumentföretag haft ett ständigt race för att göra tillvaron allt bekvämare. Till en början gagnade framstegen inom boendet och välfärden oss en hel del. Funktionalismens rationella tänkande banade väg för ett folkhem där alla hade rena, odragiga hem, värme och rinnande vatten. Faktum är att den svenska standardiseringsivern, som vi älskar att göra oss lustiga över, resulterade i en bostadsstandard som redan på 70-talet var bra mycket högre än i de flesta europeiska länder. Fortfarande ligger vi i framkant, det är t.ex inte ens i våra grannländer absolut nödvändigt med dusch i varje lägenhet. Och den som varit i England har kanske skrockat över heltäckningsmattor i badrummen, brist på fuktspärrar, och avloppsrör som går på utsidan av husen.

Moderniseringarna hade naturligtvis sitt pris i rivna kulturmiljöer och i viss mån sönderrenoverade byggnader, men priset var kankse inte högre än att en fullgod levnadsstandard för alla naturligtvis bör få företräde. Men nånstans började det gå snett. 50-talets praktiska folkhemsiver började gå över i miljonprogram utan synbar estetik, och 1970-talet kulminerade i en slit-och-slängmentalitet som inte tog någon som helst hänsyn till vilka, eller vems, resurser vi faktiskt förbrukade för alltid.

Nog där, kan man tycka. Men icke. Ända sedan konsumentreklamen på allvar började trycka på våra känslor och vår önskan till högre status har de snabba lösningarna dominerat. Vår mat, som gått från att vara närproducerad, lagad från grunden med bra råvaror, har industrialiserats och anpassats till den ”lata” människan som vill ha god mat (och mycket mat och mat i rättan tid) utan ansträngning. Raffinerade produkter, tillsatser som höjer smaken i annars ganska kass mat, medel som gör att det inte klumpar sig, att det tjocknar lite mer, att maten är färggladare, håller längre är idag snarare en regel än ett undantag. Våra kläder håller sällan för att lagas, utan när de går sönder slänger man och köper nytt. Och alla de mängder av textiler vi använder varje år har en enorm inverkan på miljön.

När det gäller bygg- och inredningsindustrin är snabbt, snabbt, snabbt också ledorden. T.ex. har färg och kemikalieindustrin länge produktutvecklat för att ta fram de absolut lättaste produkterna för konsumenten att använda.  Men…. lätt fånget, lätt förgånget… De snabba lösningarna har också en kort levnadsbana, och snart står man där med något slitet och fult som måste göras om från grunden. Ska det göras snabbt, och om och om igen, eller ska det göras bra och få åldras med värdighet?

Gamla beprövade metoder som lutning, oljning och såpning eller färgtyper som linoljefärg, slamfärg och emulsionsfärger kräver visserligen lite mer, men ger så mycket mer. Plastfritt och giftfritt är ytterligare en bonus. (Läs om om färgtyper och kemikalier i Renoveringshjälpen här)

Och måste allt verkligen vara nytt och toppfixat? En del hittar en charm i den slitna listfärgen och slår sig ner med en god bok i stället.

Varför vill vi till varje pris undvika allt som kräver lite eftertanke och engagemang? Borde inte vår moderna livsstil medföra just detta, istället för överarbete och stress som förstör vårt privatliv.

Gamla beprövade metoder som lutning, oljning, såpning eller målning färgtyper som linoljefärg, slamfärg och emulsionsfärger kräver lite mer av användaren, och kan också ta lite längre tid att torka/få sitt rätta utseende. Men är det väl gjort, har man igen det genom en kvalitet som håller mycket länge och bara blir snyggare med åren.

En del undrar t.ex. varför man ska luta och vitolja ett golv när man kan stryka på en vattenbaserad vittonad lack som torkar i ett nafs. För mig är svaret enkelt. Bilden ovan visar ett grangolv som jag har lutat med naturell lut och vitoljat enligt instruktionen i Renoveringshjälpen.

För 10 år sen!!

Om golvet hade vitlackats i stället hade det nu varit mycket slitet, smutsigt där det gått hål på lacken, och betydligt hackigare eftersom grangolv är väldigt mjukt och lutningen i kombination med oljningen gör det hårdare. Så i stället för i behov av omslipning (hur många gånger klarar det det?) är det nu snyggare än någonsin, bara med hjälp av en såpskurning (med fet linsåpa) ett par gånger om året. Och den sidenmjuka gråvita ytan helt underbar under fötterna!

Så tänk efter en gång extra. Och ta det lugnt.

En kommentar till “Vi sjunger långsamhetens lov

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.