Två välbevarade sekelskifteshem värda en omväg del 2 – Klunkehjemmet

Det finns två väldigt speciella bevarade hem från sekelskiftet, vart och ett unikt välbevarat för oss som besökare att se och uppleva. Ett ligger i Stockholm och det andra hittar vi i Köpenhamn. Nu har turen kommit till Klunkehjemmet i centrala Köpenhamn: Det som skiljer Klunkehjemmet från andra bevarade sekelskifteshem är att det är helt komplett. Och extra anmärkningsvärt: alla textilier är bevarade som annars ofta hinner vittra sönder eller bytas ut när smak och mode ändrar riktning. Och det vill inte säga lite textilier vid denna tiden då det mesta av interiören är belagt med mattor, draperat, klätt, stoppat eller behängt med fransar eller tofsar.

Det är tack vare alla hundratals tofsar – klunker på danska – som hemmet har fått sitt namn. Textilier bevaras sällan för eftervärlden på samma sätt som möbler eller konst, mycket för att det fordrar en stor yrkesskicklighet för att kunna underhålla och reparera alla draperingar och stoppade möbler, samt att stilen ansågs både smaklös och opraktisk under funkisens betydligt stramare stilideal.

nationalmuseum_salongodraperi
Bilder: Nationalmuseet i Danmark

Med undantag av två rum är hemmet bevarat exakt som det såg ut mellan år 1890 och 1914 när familjen Christensen flyttade in och lät inreda våningen enligt senaste mode; den s.k tapetserarstilen som kännetecknas av just väldigt mycket av en tapetserares verk. Metervis av draperingar, fransar och tofsar i dyrbara textilier, allt är dekorerat och välarbetat. Den lilla s-formade möbeln i mitten av rummet var typisk för tiden och kallades för en Tête-à- tête (samtal på tumanhand). Rummet är i övrigt möblerat enligt senaste snitt med nätta, flyttbara möbler som bildade grupper i mitten av rummet. I en salong av tapetserarstil finns även palmer och dukar och mattor i lager på lager och virkade smådukar under prydnadsföremålen.

Även tekniken i hemmet var den allra senaste, hushållet var ett av de första i Köpenhamn som hade elektricitet och vattenklosett. Bara några år efter inflytten installerades även telefon.

nationalmuseum_dagrummet
Bilder: Nationalmuseet i Danmark

T.v. Frun i familjen och de två döttrarna under en musikstund i dagrummet. T.h. Dagrummet som vi kan beskåda det idag. Inte mycket har förändrats.

Familjens två döttrar gifte sig aldrig och bodde kvar i våningen tillsammans fram till sin död på 1960-talet. I likhet med Hallwylska palatset i Stockholm blev det tidigt bestämt att Klunkehjemmet skulle bli museum. Att det blev så var egentligen en slump. Konsthistorikern Tove Clemensen kom på besök hos systrarna på 40-talet för att titta på en brudklänning som de erbjöd sig att sälja och upptäckte då denna välbevarade juvel och övertalade syskonen att låta bevara hemmet och göra det till museum. Fram till sin död, 20 år senare, bodde syskonen dock kvar i lägenheten de kom därmed att bo i sitt eget museum. Systrarna testamenterade lägenheten och hela dess innehåll till Danmarks nationalmuseum som ligger på en parallellgata alldeles nära Klunkehjemmet.

nationalmuseum_sovrumoherrum
Bilder: Nationalmuseet i Danmark

T.v. Herrummet där familjen gärna samlades för att umgås och spela sällskapsspel. T.h. Ett mjukt ljus silas genom de tunna spetsgardinerna som hänger för fönstret i föräldrarnas sovrum. Hemmet ligger annars i en ständig halvdager med fördragna gardiner för att skydda textilierna som nu 100 år gamla behöver behandlas med största varsamhet.

För att veta mer om Klunkehjemmet, klicka här>>

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Spara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.