Jag blev mycket positivt överraskad när jag besökte Malmö centralstations ”Food Court” häromdagen! Just namnet Food Court känns inte så roligt, mer som ett trött köpcenter som köpt koncepthandboken ”köpcentrum 2010”, men själva stället i sig är mycket bra genomfört och har inte så mycket gemensamt med kedjornas sammanhängande matsalar i shoppingmiljö.
Är man Malmöbo är man väl bekant med att det de senaste åren pågått ett frenetiskt byggande av den nya citytunneln, som blev färdig för användning i december 2010 (ett halvår FÖRE planerat datum!). Efterhand har också den nya centralstationen blivit klar, och nu alltså också matinrättningarna på nämnda station.

Den ursprungliga stationsbyggnaden i sig är ett mindre mästerverk. Vem som var arkitekt till denna skapelse har jag inte lyckats utröna, men efter att en anlagd brand år 1866 förstört stora delar av den ursprungliga byggnaden, invigd 1856, uppfördes en delvis ny byggnad som stod klar år 1872. I slutet av 1800-talet byggdes den mindre vänthallen, nu använd som café, klädd med grönglaserat tegel som ger lokalen en fantastisk karaktär!

I gamla ”Centralens Pub & Restaurang”, nu sportbar, finns den originella toalettnedgången bevarad. En rundad nedgång klädd med stående halftile-kakel och med en mycket speciell smides-belysning, (lite som lyktstolpen i Narnia skulle man kunna tänka sig).
Ute i vänthallen det turkosglaserade teglet. Vilken färg!

I och med att stationen i samband med citytunneln fick en modern glasad byggnad med transithall kring de nya nedgångarna och de gamla banhallarna (vackert bevarade under glastaket), blev de gamla ursprungliga vänthallarna lediga. Det som tidigare var en trött station där man inte riktigt uppfattade byggnadens storhet, har fått ett jättelyft med specialbyggda restaurangbås i den stora hallen med härligt ljus som flödar från de välvda ursprungliga glastaken.

Här har man utnyttjat hallens potential till max, och resultatet är en station nästan med New York-känsla. Matinrättningarnas kuber är inklädda i mörka träpaneler precis som stationens urspungliga restaurang, och inuti är de enhetligt klädda i vitt half-tile-kakel, en typisk gammal stations- och tunnebaneväggbeklädning, såväl som i restaurangkök. Kombinationen mörkbetsad björk, vita marmorbänkar och halftilekakel är helt enkelt givet för stilen kring sekelskiftet, och lika snyggt idag. Fint genomfört tycker jag, även om man kunde följt originalpanelernas betsade björkprofiler och speglar lite bättre.

Här finns t.om en ostronbar, kanske en snegling på Grand Central Station i världsmetropolen (läs om Grand Central i bloggen här).

Äntligen en station man faktiskt kan äta på, eller ta en spännande paus mellan resorna med ett ostron och ett glas champagne. För vintern är på väg, och det vore dumdristigt att räkna med att tågen kommer och går i tid!