Kalle Watt går elsyn

”Har Ni tänkt på, att det är Ni själv, som i sista hand har ansvaret för elutrustningen i ert hem? Elektriska fackmän av olika slag ser till, att den installation Ni beställer och de apparater Ni köper är ofarliga, men det är Er sak att svara för allt hålles i gott skick och att det som nöts och går sönder byts ut.”

Så lät det i den lilla informativa foldern ”Kalle Watt går elsyn”, utgiven av FERA, Föreningen för Elektricitetens Rationella Användning, år 1954. Det är en fin liten folder, där den uppmärksamma Kalle Watt, Oppfinnar-Jockes medhjälpares lite knubbigare kusin, går igenom ett hems el och belysning på ett pedagogiskt serietecknar-vis.

Nu för tiden har elsäkerheten ökat, våra eluttag och maskiner är jordade, och de allra flesta hem har jordfelsbrytare som garanterar säkerheten om något skulle gå fel. Men det är ändå inte en dum idé att ta hand om sina installationer, se över hållfastheten, och fixa sånt som är trasigt. Vårda det man har helt enkelt.

Foldern från 1954 finns att läsa i sin helhet här nedan, även om trenden att barn och ungdomar leker elektriker är på kraftigt nedåtgående.
Från foldern:
”Lär de större barnen att umgås med elektriciteten på rätt sätt. Ta med dem på Kalle Watts elsyn, de är säkert intresserade. Och neka inte tonåringarna att göra elektriska experiment.”

När köpte du ett ”Den lilla elektrikern” till din dotter sist?

Kalle Watt går elsyn

Kalle Watt går elsyn

En kommentar till “Kalle Watt går elsyn

  • 13 juni 2011 kl 07:51
    Direktlänk

    Mycket roligt att återse Kalle Watt och kunna läsa hela broschyren! Jag var tio år när jag fick den i handen, men hade då hållit på och monterat stickproppar och skarvuttag sedan jag var sex. Då satte jag för första gången ihop en förlängningssladd. Min mamma lämnade in den till elektrikern för kontroll. Den blev godkänd och det kostade 50 öre. Sedan var det fritt fram att sköta allt sådant i familjen och hos olika släktingar.

    Jag kände ju till farorna med viss gammal materiel, och just därför vågade jag använda t.ex. ”lamptjuvarna” (lamphållarpropparna), extra spännande eftersom de var förbjudna! Lyckades köpa sådana i Sverige så sent som 1959. I Danmark köpte jag en sådan 1962 (den enda modell jag sett som kunde ta emot stickproppar med 5 mm stift). I Finland fanns de kvar i standardsortimentet på varuhuset Stockmann 1971. I Frankrike har jag köpt många under åren 1966–1980, både för bajonettsockel B22 (det vanliga) och för E27 (då ovanligt i Frankrike). Nu är de dock förbjudna också i Frankrike. Men i USA och Kanada lever de vidare och tillverkas ännu (för USA:s del ofta monterade i låglönelandet Mexiko!). De har givetvis skruvsockel och är avsedda för stickproppar med flata stift (115–120 volt). Vissa modeller (märkström 4 A) har inbyggd strömbrytare för lampan, med den typiskt amerikanska metallkedjan att dra i.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.