Cementplattor; klassiker i trapphus, hallar och salar.

cementklinker röd/sand

”I huset vid Norra Vallgatan i Malmö finnes ett stort källarfönster, som minnesgoda vägvisare utpeka och säga – Här var det som Berg började gjuta sina plattor”. Texten finns att läsa i en minnesskrift över Skånska Cementgjuteriets första femtio år, 1887-1937.

Året var 1880 då experimenten började på Norra Vallgatan, syftet var att visa på olika användningsområden för det moderna byggnadsmaterialet Portlandscement som Skånska Cement tillverkade sedan 1872. Till en början var det enklare terazzoplattor som man tillverkade men siktet ställdes snart in på mönstergjuten klinker.

Eddystone lighthouse

Modern cement har sitt ursprung i Engelska kanalen, närmare bestämt i Eddystone Lighthouse som byggdes 1756-59. Den engelske ingenjören John Smeaton fick uppdraget att konstruera och uppföra en fyr, den tredje i ordningen, på den hårt utsatta platsen Eddystone i Engelska kanalen. Smeaton lät utforma fyren efter stammen på en ek vilket gav fyren en stabilitet som de gamla fyrarna inte hade. Fyren byggdes av granitblock formade så att de, i ett sinkat mönster, låste varandra horisontellt och de säkrades sedan med vertikala marmorpluggar.

Mycket nytänkande men det som fick en än mer genomgripande betydelse var att han använde ett nytt murbruk till fyren som framställdes av kalksten från grevskapet Glamorgan. Murbruket var hårt och motståndskraftigt mot vatten men framför allt brände det snabbt vilket gjorde att man kunde mura under den tolvtimmarsperiod tidvattnet medgav. Hemligheten med murbruket var att kalken från Glamorgan innehöll kiselsand och lera vilket gav den rätt egenskaper; kalken var hydraulisk.

Under tidigt 1800-tal experimenterandes det sedan ivrigt för att på konstgjord väg framställa ett billigare hydrauliskt murbruk av kalk och lera. Behovet av ett snabbhärdande och hårt bruk var stort i den framväxande moderna världen, inte minst för konstruktioner vid vatten, som t.ex. hamnar och broar. 1824 lyckades Joseph Aspdin med sina experiment och tog patent på Portlandscement. Namnet hämtades från Portland i England där det bröts en kalksten vars färg påminde om den nya cementen.

Metoden för att framställa cement utvecklades ytterligare under 1800-talet och i Sverige var Skånska Cement först på banan då de 1872 påbörjade tillverkning av Portlandscement med lera från Lomma och kalk från Limhamn.

Disponent Berg, det var Skånska Cements starke man under bolagets första verksamhetsår. Berg insåg snart att bolagets framtid låg i att producera byggnadselement av den cement man framställde, därför startades Skånska Cementgjuteriet 1887 som en avläggare till Skånska Cement. Att Fredrik Berg satte stora avtryck inom företaget förstår man när man läser följande rader i jubileumsskriften: ”Det vilar något legendariskt över Bergs person, något av trollmakt, han spred omkring sig. När man möter de gamle, de som arbetat med honom och under honom, märker man ännu spåren av denna makt. Ber man dem berätta något om Berg, känner man, att man vidrört ett heligt ämne. Det växer fram för ens syn en storstilad gestalt, en kraftfull man med ett rent och rikt hjärta”.

Vid Bergs sida fanns den något mer hårdföre Henrik Holmberg, löjtnant vid väg- och vattenbyggnadskåren och senare kapten. Om Holmberg sades det ”Kapten Holmberg var en bra karl, och till honom kunde man säga vad man ville. Men man fick också hålla till godo, när han slog näven i bordet, så att bläckhornet gick”.

År 1887 sändes Holmberg till Berlin för att sammanträffa med firman Albrecht som beskrivs som uppfinnare av den mönstergjutna Viktoriaplattan vilken hade fått stor spridning i Tyskland. Albrecht var dock inte redo att släppa sin fabrikshemlighet, ens till Holmberg, förrän 1890 då Skånska Cementgjuteriet köpte rättigheterna för tillverkning samt en hydraulpress. Man byggde en ny fabrik för cementgjuteriet på Studentgatan i Malmö och påbörjade tillverkningen av de cementgjutna plattorna. Första beställningen 1891 effektuerades samma år till Piteå Hospital.

Cementgjuteriets cementklinker blev sedan mycket populära och förekommer i entréer och trappavsatser, i butikslokaler och inte minst i kyrkor från tidigt 1900-tal. Vanligaste färgställningen var svart och vitt i enkla klassiska mönster. En bra stund efter viktoriaplattornas tid bytte Skånska Cementgjuteriet namn till Skanska, och klinkergjutningen är sedan länge ett minne blott.

blå mönstrade cementklinkers

Byggfabrikens cementklinkers tillverkas idag enligt samma metod som förr, med mönstergjutning i klassiska mönster. Plattan består av en 16-17 mm tjock cementbas, och en ca 3-4 mm tjock mönstergjutning av cement, marmorkross och pigment. Mönstret är genomgående i den tjocka slitytan, som tar flera hundra år att slita ner.

Cementplattan har en levande yta. Den bör impregneras och underhållas för att med åren få precis den härliga yta som man fortfarande kan se på de platser originalklinkers från svunna tider fortfarande ligger kvar; butikslokaler, hallar, trapphus, tågstationer och skolor.

I badrum, på grund av plattornas tjocklek och ytans känslighet för kalkhaltigt vatten, rekommenderar vi i stället klassikern ”Victorian Floor Tiles”, genomfärgade ca 9 mm tjocka klinkers som finns i en mängd färger och former för mönsterläggning.

Du hittar vårt sortiment av cementklinkers här>>

Läs i Renoveringhjälpen om hur du lägger och underhåller cementklinkers>>

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.