Årsringar sedan 200 år tillbaka

Vi är på besök i ett gammalt hem, ett hem som varken är vitmålat eller särdeles ”stilsäkert” som mäklarna brukar skriva. Istället är det ett hem där åren haft sin gång, somligt har sparats annat har förstörts.

Det nonfigurativa mönstret på väggarna målades troligtvis för drygt 200 år sedan, när byggnaden restes runt år år 1800. Det är inte mycket som återstår sedan byggnadsåret, men dessa målningar fanns dock kvar under en mängd tapetlager som är resultatet av många generationers liv på gården. Vi befinner oss i Norrbotten, ungefär 2 mil från kusten, och i en byggnad som restes för att tjäna som både bostad och kontor åt sågverkets sågställare. Soffan, precis som sänglinnet, är av senare datum utan att för den skull vara ens halvmoderna.

Det är sällan man ser dörröverstycken i norrbottniska gårdar. Dessa har en relativt riklig profilering och har troligtvis ommålats en enda gång. Ursprungligen var de något grågrönare till färgen. Kakelugnen till vänster är från sekelskiftet 1900 och fortfarande i bruk. Notera också det fina spjällbandet som hänger lodrätt från reglaget strax under ugnens krön.

Stolar är avnötta och slagbordet är tyvärr avlutat, men dolt under en vacker duk. Fotogenlampan har mässingsfot och jag tror att den en gång varit mer utstyrd. Fungerar gör den dock, om än den tidens tand inte varit helt nådig. Bland porslinet på bordet märks Ranka från Gustavsberg.

Rummet intill tapetserades om så sent som 1965 med en tapet som säkerligen inte var högsta mode, utan snarare inköpt för en billig penning. Skrivbordet hör till en möbelgrupp som även består av bord, stolar, utdragssoffa och byrå. Allt är snickrat och ådringsmålat någon gång på 20-talet. Slitet, men vackert! På skrivbordet syns en 40-talsradio, några gamla skrin, ytterligare en fotogenlampa samt en jordglob och ytterligare utensilier som hör skrivarbetet till. Och naturligtvis åtskilligt annat som sparats genom åren.

Pläter och tenn hör knappast till antikhandelns dyrbarheter, men jag tycker verkligen att de har sin charm. Fatet med sin kakelbotten är både vackert och användbart och fruktknivarna dekorativa. Duken är halvgammal och av god kvalité och matchas av en draperi i liknande utförande. Tittar man noga, kan man se att trasmattorna ligger på en korkmatta som imiterar fiskbensparkett. mattan täcker endast rummets mitt och i övrigt är golvet målat i en brun färg. Lyfter man på mattan ser man golvets ursprungliga färg: gråblå. Målarfärg slösade man inte med!

Teservisen från 1900-talets första decennier är en klassiker och mycket snygg, precis som pressglasfaten på fot. Ljusstakarna vid sidan om är av nyare datum och förmodligen från 50-talet. De är mycket blanka.

Köket moderniserades i mitten på 60-talet och till skillnad från de moduluppbyggda stadsköken, är detta platsbyggt. Redalådorna är dock av plast och därför har de åldrats en smula oskönt. I köksinredningen finns både en inbyggd elugn på bekväm arbetshöjd och ett karusellskåp i ett hörn som rymmer kastruller. Köket är snyggt och prydligt. Och praktiskt.

Jag skulle kunna visa åtskilligt fler bilder på gamla fönster och dörrar, vaxdukar, köksattiraljer, pennformerare, räknemaskiner, leksaker och allt som tänkas kan, men jag hejdar mig här. Istället visar jag en bild från ett uthus. Den elektriska spisen är troligtvis från 1946 och till höger om den syns ett par separatorer. I mitten tronar en kornkross som användes för att göra spannmålet mer aptitligt för korna.

Att spara sådant som man egentligen hade tänkt slänga kan vara en mycket bra ide, om man har plats! Det kan vara värt att lägga på minnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.