Allt går att laga och bevara

På besök i gamla Kockumsområdet

Tillsammans hade vi tidigare under våren dragit i några trådar för att få tillgång till porslinet inne på gamla Kockumsområdet och nu fick vi nöjet att följa med Lennart och hans kollega genom gamla omklädningsrum, kontorskorridorer, via styrelserum och kök, ända ner till varvsgolvet och källaren där under. Siktet var inställt på att rädda porslin från 1940–50-talet innan byggnaden renoveras till nya hyresgäster och ändamål. Vi tog oss en pratstund om ett av Lennarts största intressen.

Lennart, varifrån kommer det här intresset för byggnadsvård och sanitetsporslin?

– Jag och min fru har sedan länge varit medlemmar i Byggnadsvårdsföreningen och vi bor i Gävle i ett hus byggt kring 1910, samt i ett fritidshus i Hälsingland från 1860-talet. Samtidigt har jag varit konsult inom VVS hela mitt yrkesverksamma liv. Däri ligger grunden till ett intresse för äldre wc-stolar,  från en tid då kvalitén på produkterna och främst lystern i porslinet var fantastisk. 

Vilken är toalettens gyllene tidsepok?

– Det finns väl egentligen inget enskilt årtionde eller stilepok, däremot kan man säga att det är en fantastisk känsla att få igång pjäser från 30-40-talet och restaurera dem till nyskick. Porslin och ytskikt med fantastisk lyster. Under 20-30-talet fanns ibland problem med främst det importerade porslinet, som inte var ett tillräckligt hårdbränt gods, vilket kan ge upphov till krakelerad glasyr. Gustavsberg försökte få sina formgivare inom hushålls- och bruksporslin att även jobba med sanitetsporslinet, men de var svårlockade då det inte var lika hög status att jobba med toalettstolar och tvättställ. Men Stig Lindberg formgav ett par tvättställ för Gustavsberg.