Lite mer än ett sekel tillbaka var elektricitet i våra hem en nymodighet på stark frammarsch. Strömbrytare och uttag tillverkades på den tiden av porslin, ett isolerande material som gick utmärkt att formgjuta till både apparat och kåpa. Efter hand fick porslinet hård konkurrens av det betydligt billigare syntetmaterialet bakelit som visade sig fungera utmärkt som skydd till elektriska apparater.

Bakelit var modernt, det representerade den industriella utvecklingen och låg helt i linje med elektricitetens utbredning. Svarta utanpåliggande bakelitströmbrytare monterades in i äldre byggnader som fick el i början av 1900–talet. Bakelit var fortsatt fram till 1930– och 40-talen det dominerande materialet i strömbrytare; stilen och känslan av bakelit känns igen från våra gamla hus.

Utvecklingen gick nu snabbt. På 1930– och 40–talen, med modernismens genombrott, blev strömbrytare och uttag med täckplatta av glas populärt. Baksidan av glaset målades eller tapetserades så att strömbrytaren blev en del av väggen; material och funktion helt i funktionalismens anda. Från 1940–talet och framåt var det vitt som gällde, strömbrytare och uttag skulle vara vita och materialen var bakelit och plast. På kort tid under 1900–talets första hälft hade elektricitet blivit en självklarhet i alla svenska hem.