Vid det sena 1800–talet och fram mot 1900–talets mitt var mässingsgjutning den vanligaste tillverkningsmetoden för dörrhandtag. Gjutningen gav ämnen som sedan bearbetades till färdig produkt genom svarvning, slipning och andra moment. Eftersom obehandlad mässing mörknar när den oxiderar blev det vanligt att man förnicklade metallen som då höll sig ren och snygg utan att behöva poleras. Det var dessutom modernt att förnickla, en metod som var ny vid sekelskiftet 1900. Enligt samma metoder låter Byggfabriken tillverka sina trycken än idag, inte av nostalgi utan av nödvändighet för att uppnå samma grad av detaljering och kvalitet.

Sekelskiftets handtag dekorerades ofta med svarvningar och pärlränder men redan på 1920–talets dörrhandtag förenklades stilen i förhållande till tidigare epokers mer utsirade drag. Rena klassicistiska referenser som hör 1920–talet till finns i det tidstypiska posthornstrycket. Med modernismens enkla och stilrena formspråk förenklades stilen ytterligare till ett enkelt bockat ämne med grepp av formpressad bakelit och senare även i teak.