Kök: Sekelskifte till 1920-tal – Stilhistoria

Vid tiden kring Sekelskiftet 1900 var köken inte helt lika de kök vi har idag. De välbärgade hade stora arbetskök med personal där de boende sällan satte sin fot, och i de mindre bemedlade hemmen bestod köken av det nödvändiga; en vedspis för både uppvärmning och matlagning, öppna hyllor och krokar för verktyg och redskap, och kanske ett fristående förvaringsskåp för porslin. Ofta även en kökssoffa då köket också var någons eller någras sovrum.

I de stora arbetsköken i stadens våningar och landsortens familjevillor sprang husor, jungfrur och kökspojkar. Kolen till spisen samt andra varor levererades till köksingången och det var sällan någon gick ut och handlade ett halvfabrikat eller en tv-middag i kartong. Som benämningen arbetskök antyder var detta främst en arbetsplats och grytor och verktyg fanns nära till hands på öppna hyllor eller krokar. Specerierna förvarades i platsbyggda pärlspontsklädda skafferi. Porslin, glas och terriner förvarades i stället för i köket i serveringsgångens vackra skåp och lådor.
Idag använder vi köket på ett helt annat sätt än vid sekelskiftet. I köket ska vi umgås, laga mat och baka cupcakes, och det skall vara praktiskt nog utan att vara någons ständiga arbetsplats. Därför är en bra anpassning i ett sekelskifteshus att man lyfter in den typiska serveringsgångens estetik i köket, och bygger ett kök med kökssnickerier upp till tak med sekelskiftets tidstypiska profiler, luckor med profilerade fyllningar, friser, ornamenterade konsoler och tunga marmorbänkskivor. Sekelskiftets stilar Nationalromantik och Jugend var rikt dekorerade och detta avspeglade sig i köken.

Utvecklingen gick som brukligt framåt och fram mot 1910- och 1920-talet började köken planeras mer praktiskt för egnahem och stadslägenheter. Behovsundersökningar gjordes och standardiseringar togs fram. 1920-talsklassicism brukar man kalla stilen som växte fram redan på 1910-talet, och den innebar stramare linjer och mindre ornamentering. Luckor och lådor fick släta fyllningar och enklare profiler i spegelluckorna. Mer förvaring bakom skåpsluckor och bättre planerade ytor gjorde köken mer lättarbetade.
Huruvida folk verkligen var förskräckligt korta förr, eller de mest hade en dålig arbetsställning vet jag inte säkert, men säkert är att sekelskiftets och 1920-talets bänkhöjder var på tok för låga för att vara bekväma idag. Renoverar man ett gammalt kök gör man bäst i att låta höja bänkarna. Bygger man nytt i orignalstil byggs skåpen i modern bänkhöjd.

Köken kaklades i vitt med minimal fog i tegelsättning. Antingen bara på murstocken ovanför vedspisen, eller så klädde man man väggen med praktiskt avtorkbart kakel. Kring sekelskiftet använde man både halvformat (halftile) och kvadratiskt kakel, för att mer och mer övergå till det kvadratiska. Både på väggar och i tak var det vanligt med pärlspontspanel, och alla snickerier målades i linoljefärg. De  mest påkostade inredningarna var ådringsmålade, en ädel konst utförd av skickliga målare.

Byggfabriken bygger måttbyggda kök i originalstil och originalkvalitet. Läs mer om våra kök i Kök och inredningar.

No related posts.

8 kommentarer till Kök: Sekelskifte till 1920-tal – Stilhistoria

1. 

   Elin den 21 december, 2011 kl 01:01

   Hur behandlar man nyinlaggda marmorbänkskivor? Det är väldigt fint med marmor men det är även väldigt känsligt. Har ni några tips på hur man bevarar dem fläckfria? Tack på förhand.

   Svara
   • 

     Josefin den 21 december, 2011 kl 03:25

     Hej Elin! Visst är det fint med den vita cararramarmorn! Vill ha det i mitt eget kök men har hört att den kan vara känslig för vinfläckar och så (men jag tror jag ska köra på det ändå!).

     Sten är inte särskillt poröst så man kan inte impregnera den med olja, men jag skulle polera in ett par lager oljevaxfernissa på ytan för att skydda den: http://www.byggfabriken.com/sortiment/farg-och-ytbehandling/lack-och-fernissa/info/produkter/415-201-oljevax-fernissa/

     Och så hade jag lagt på ett nytt lager varje år till jul!

     Svara
     • 

       Jim den 9 maj, 2012 kl 08:54

       Lägg in Svensk marmor. Den är hårdare än Italiensk och det blir inga fläckar alls!

       Svara
2. 

   Krister Nilsson den 8 april, 2012 kl 03:29

   Ett tips är att ringa till Göteborgs Stencentrum, de har svaret på detta!
   Jag kommer inte ihåg namnet på produkten. Man kan behandla med flytande teflon (det mörkar inte ner marmorn som parrafinolja gör). Den här andra produkten mörkar inte heller men du behöver göra behandlingen mer sällan än med flytande teflon.

   Krister

   Svara
3. 

   Michaela den 22 maj, 2012 kl 01:47

   De blanka, rektangulära kakelplattorna man ser på väggen på nedersta bilden, är det verkligen autentiskt? Jag tycker inte att man någonsin ser sådana i äldre hus, däremot i flera kök som byggs i gammal stil.
   De kakelplattor jag har sett i original har varit fyrkantiga och dessutom mer glasartiga (tänk köket på Waldemarsudde), medan de moderna ser väldigt plastiga ut, tycker jag, alldeles bortsett från formen.
   Men byggde man även med dessa rektangulära vid t.ex. seklets början?
   Tack för en toppenblogg!

   Svara
   • 

     Annika den 12 juni, 2012 kl 09:39

     Min vän som är 85 år gammal bor i huset som hennes föräldrar byggde 1928. Kaklet som fortfarande sitter i köken ( två stycken) i det huset är rektangulärt med vit minimal fog. Kaklet sitter bara vid spisarna/murstockarna. Fogarna “vitades till” vid behov genom att man strök på en blandning av krita och mjölk.

     Svara
4. 

   Martin den 8 oktober, 2012 kl 08:07

   Hej! Tycker att golvet på den sista bilden är väldigt fint, hur har ni fått det så?

   Svara
   • 

     Josefin den 9 oktober, 2012 kl 11:06

     Hej Martin. Golvet är en ekparkett som är behandlad med färgad hårdvaxolja. Du ser mer av golvet (och köket) här: http://www.byggfabriken.com/bloggen/index.php/2011/08/12/vackra-vackra-1910-talskok/

     Svara