Januari är en perfekt månad att drömma sig bort lite (och låtsas som att februari inte finns). Ute är det ruggigt och kallt, men bakom skärmen kan man inspirationssurfa så långt man vill, ända till New York t.ex! Svenska New-Yorkbon Sandra i bloggen ”Nio till fem” har precis gjort en riktigt omfattande New York guide, med massor av inspirerande bilder av ett vårigt/somrigt New York med barer, restauranger och loppmarknader som man kan gå till även när New York-kylan biter i öronen.

Den typiska New York-stilen är en härlig vintageblandning av gammalt, äldre och modern storstad, svart gjutjärn, svarta byggnadsdetaljer, fernissade träpaneler och fasadfronter, cremefärgat, betonggrått och det klassiska tunnelbanekaklet i halvformat. Husen med med stentrappa upp till entrén som syns i varje New York-skildring kallas Brownstone-hus, och där på trappen kan man sitta med sin milkshake och spana ut över gatuaktiviteten (I wish).

Bilder: 1 & 2: Niotillfem, 3: Schillersny.com 4: Elle Interiör 5 & 6: Martyn Thomson via Tantjohanna 7: Townhouse experts

Produktbilder från Byggfabrikens sortiment

Ett julklapp som håller riktigt länge är en passande skylt, till skafferiet, till köket, till dörren, eller bara som en vacker påminnelse. Våra emaljskyltar med text är tillverkade enligt traditionell emaljeringsteknik och bränns i flera lager. Det finns en mängd olika att välja på, här visar vi några klassiker.

En annan trevlig skylt att få i present är funkisklassikern namnskylt för plastbokstäver. Den kan sitta på ytterdörren med namn, som en fin liten tavla på väggen, eller på ett skåp för att skylta innehållet! Plastbokstäverna köps separarat och trycks fast i skårorna på den filtklädda pannån. Köp lite extra bokstäver till, så kan mottagaren välja själv vad det ska stå! Namnskylten finns i två storlekar, för en eller två rader text.

Femtiotalslampor i luxuös stil från portugisiska Delightfull, med tillbakablickade namn som Sinatra, Simone, Barry och Lee! Tyvärr hittar man dem inte i vårt sortiment, men håll till godo med lite 50-talsinspiration och vackra bilder!

Stjärnorna kommer omonterade och det är en trevlig liten sysselsättning att med hjälp av de medföljande pappersklämmorna montera ihop sin stjärna. Se här:

Som sockertoppar ser de ut, papperstrutarna som kommer att bli en finfin adventsstjärna!

Det blir roligare och roligare ju mer stjärnan växer fram…

…och så var den färdig! Följ de medföljande instruktionerna så kan det inte gå fel. Nu är det bara att sätta i lampupphänget och hänga upp den i fönstret!

P.S Stjärnorna finns i vitt, rött och gult, och även för utomhusbruk! Utomhusstjärnan lyser fint upp en gård eller en fasad.

Var hittar man riktigt gammaldags julsaker, julpynt och juldekorationer? Jo, på Byggfabriken såklart! Vi har utökat vårt julsortiment och med ljus och lykta letat upp klassiskt gammaldags julpynt för att kunna skapa en riktigt gammaldags julstämning. Som vanligt har vi allt det där som man tycker borde finnas, men som inte är så lätt att hitta när man väl börjar leta. T.ex  gammaldags julgransljushållare i pressad plåt! Dessa vackra små hållare har kottmönstrade klämmor och är ledade vid fästet så att man kan justera in ljuset att stå rakt i granen trots sina yviga grenar. Och det är ju viktigt så att det inte börjar brinna. För hur trevligt det än är med levande ljus i granen är det än viktigare att såväl gran som hus inte brinner upp, så hantera ljusen med största försiktighet!

En gammaldags gran kräver sina attribut. Julgransljushållare med julgransljus (eller för inbitna modernister; en elljusslinga med hållare i bakelit), platta glitterremsor (även kallade Lametta), flaggirlanger med svenska flaggan, polkagriskäppar och röda julgranskulor. Övrigt pynt bör enligt min åsikt vara handgjort och/eller ätbart. Det måste finnas en poäng med traditionen julgransplundring också!

Ett tips är att använda julgransljusen i mindre bordsdekorationer. En kvist granris med ljushållare och julgransljus mitt på bordet skapar en riktigt julig stämning!

En annan gammaldags juldekoration som jag verkligen gillar är pappersbonaderna med gamla klassiska julmotiv. Vi har valt ut de allra finaste till vårt sortiment! Skogens jul med Tomten och Nissarna som matar djuren vinterskogen, barnen som ser Tomten komma med julklappar och familjen samlad i julförberedelser kring brasan i vardagsrummet. Julfrisen med barnmotiv i bästa 1920-talsstil med dansande barn är också verkligen fin! Den är hela 88 cm lång, så med några stycken kan man skapa en bård som löper längst en hel vägg. (jag upptäckte att det bästa sättet att fästa julbonader på är att spraya bonadens baksida med spraylim, den mjuka sorten som gör bonaden flyttbar, vänta nån minut och sedan klistra upp den på väggen. På en normalt målad vägg blir det inte några märken alls när man tar bort den, men prova på en oöm yta först för säkerhets skull).

Pappersraderna kan skapa julstämning lite varstans. På bordet, på byrån eller i fönsterkarmen. De riktigt gammaldags motiven är granar och Jultomtar, och de mer moderna (och modernt enligt Byggfabrikenmått är 1920-1940-tal) är Lucia med Tomtenissar, pepparkaksbockar och de lite mindre domherre-raderna.

Av någon anledning har jag blivit lite kär i girlangen med katter! Inte för att jag är en katt-människa, men den är så härligt gammaldags den där katten, som går och bär på en julpudding och har en rosett kring halsen. Tio ganska stora katter på tre meter snöre gör sig mycket fint som fönstergirlang!

Snart är det advent. Då ska vi montera oss en Herrnhut-stjärna. Mer om det snart!

I inlägget här i bloggen om Grand Central Station i New York kan du läsa ett citat från det brandtal Jackie Kennedy höll för att rädda den vackra gamla stationen från rivning: ”Is it not cruel to let our city die by degrees, stripped of all her proud monuments, until there will be nothing left of all her history and beauty to inspire our children? If they are not inspired by the past of our city, where will they find the strength to fight for her future? (…).”

St. Pancras Renaissance Hotel i London hotades också att svepas med i 1960-talets rivningshysteri och här var det en engelsk gentleman(?), Sir John Betjeman, som tog bladet från munnen: “What [the Londoner] sees in his mind’s eye is that cluster of towers and pinnacles seen from Pentonville Hill and outlined against a foggy sunset, and the great arc of Barlow’s train shed gaping to devour incoming engines, and the sudden burst of exuberant Gothic of the hotel seen from gloomy Judd Street.” Efter en hel del ytterligare tjat lyckades han få byggnaden kulturminnesmärkt 1967, men det dröjde till mitten av nittotalet innan hotellet restaurerades tillbaka till sin ursprungliga storhet.

Hos Elvaelva hittar du än mer kuriosa om hotellet, tydligen har de även guidare turer! Ett solklart tips till alla som har vägarna förbi London i ett eller annat ärende. Ja tack, ta mig dit!

(Alla bilder från Elvaelva)

Tycka vad man vill om reklam, men när den omger oss hela tiden hjälper det ju något när den är så här vackert utformad! Pan Am var redan innan den massiva omgöringen inte så tokiga på att göra vackra posters, eller vad sägs om de här ovan, visst får de en att drömma långväga resedrömmar?

1971 kom så den här sparsmakade designen. Postern försöker fånga stämningen av just sin plats, därav kanske den dunkla, nästan taggiga, förgrunden till Eastern Europe. Snyggt, tycker jag!

En Remington portable är tillverkad vid världens äldsta skrivmaskinsfabrik. För mer än ett halft århundrade sedan konstruerade nämligen Remington den första skrivmaskinen, och all den erfarenhet, som under de efterföljande åren vunnits, har sammanfattats och utnyttjats i ”Lilla Remington”, privatmannens skrivmaskin. Den är så starkt byggd, att den uthärdar snart sagt vilka påfrestningar som helst.
Den har standard tagentbord, marginalutlösare på tagentbordet, och ”last but not least” – en tabulator, varigenom vagnen automatiskt föres till den önskade punkten å skrivlinjen vid nytt stycke, adresskrivning etc., förutom alla andra förbättrningar som göra den till den kompletta privatskrivamaskinen. Dess volym är så obetydlig, att den med lätthet placeras på en bokhylla eller i en skivbordslåda, då den ej är i bruk.

En Remington portable är den reseskrivmaskin, som ingår i den moderna människans reseekipering. Remington Portable har på grund av standard-utrustning, snabbhet och och styrka placerat sig som nummer ett i försäljning och popularitet. Den är den fulländade reseskrivmaskinen. Dess klara och prydliga skrift förlänar egenart och karaktär åt privatkorrospondensen.
Ni bär den säkert och bekvämt. När Ni vill skriva, tages huven av på ett ögonblick. Valsen frigöres. Edra fingrar vidröra tagenterna och i samma ögonblick äro Edra tankar nedskrivna.

Vidare…
En Remington Portable reducerar tiden, som Ni utan denna medhjälpare nedlägger på skrivarbete, till mindre än hälften, och därtill erhålles utan extra arbete en eller flera kopior.
Maskinen är permanent fastgjord vid sin bottenplatta. Denna omständighet, i förening med dess obetydliga vikt, gör det lika bekvämt att skriva med maskinen placerad i knäet som på skrivbordet.
Dess prydliga yttre harmonierar med alla stilarter. Den hör hemma på renässansbordet, och den finner sig lika väl till rätta i den funktionalistiska miljön, alltid färdig att användas, elegant, komplett, pålitlig,

Den harmonierar alltså med alla stilarter. Det ni!

Vi är på besök i ett gammalt hem, ett hem som varken är vitmålat eller särdeles ”stilsäkert” som mäklarna brukar skriva. Istället är det ett hem där åren haft sin gång, somligt har sparats annat har förstörts.

Det nonfigurativa mönstret på väggarna målades troligtvis för drygt 200 år sedan, när byggnaden restes runt år år 1800. Det är inte mycket som återstår sedan byggnadsåret, men dessa målningar fanns dock kvar under en mängd tapetlager som är resultatet av många generationers liv på gården. Vi befinner oss i Norrbotten, ungefär 2 mil från kusten, och i en byggnad som restes för att tjäna som både bostad och kontor åt sågverkets sågställare. Soffan, precis som sänglinnet, är av senare datum utan att för den skull vara ens halvmoderna.

Det är sällan man ser dörröverstycken i norrbottniska gårdar. Dessa har en relativt riklig profilering och har troligtvis ommålats en enda gång. Ursprungligen var de något grågrönare till färgen. Kakelugnen till vänster är från sekelskiftet 1900 och fortfarande i bruk. Notera också det fina spjällbandet som hänger lodrätt från reglaget strax under ugnens krön.

Stolar är avnötta och slagbordet är tyvärr avlutat, men dolt under en vacker duk. Fotogenlampan har mässingsfot och jag tror att den en gång varit mer utstyrd. Fungerar gör den dock, om än den tidens tand inte varit helt nådig. Bland porslinet på bordet märks Ranka från Gustavsberg.

Rummet intill tapetserades om så sent som 1965 med en tapet som säkerligen inte var högsta mode, utan snarare inköpt för en billig penning. Skrivbordet hör till en möbelgrupp som även består av bord, stolar, utdragssoffa och byrå. Allt är snickrat och ådringsmålat någon gång på 20-talet. Slitet, men vackert! På skrivbordet syns en 40-talsradio, några gamla skrin, ytterligare en fotogenlampa samt en jordglob och ytterligare utensilier som hör skrivarbetet till. Och naturligtvis åtskilligt annat som sparats genom åren.

Pläter och tenn hör knappast till antikhandelns dyrbarheter, men jag tycker verkligen att de har sin charm. Fatet med sin kakelbotten är både vackert och användbart och fruktknivarna dekorativa. Duken är halvgammal och av god kvalité och matchas av en draperi i liknande utförande. Tittar man noga, kan man se att trasmattorna ligger på en korkmatta som imiterar fiskbensparkett. mattan täcker endast rummets mitt och i övrigt är golvet målat i en brun färg. Lyfter man på mattan ser man golvets ursprungliga färg: gråblå. Målarfärg slösade man inte med!

Teservisen från 1900-talets första decennier är en klassiker och mycket snygg, precis som pressglasfaten på fot. Ljusstakarna vid sidan om är av nyare datum och förmodligen från 50-talet. De är mycket blanka.

Köket moderniserades i mitten på 60-talet och till skillnad från de moduluppbyggda stadsköken, är detta platsbyggt. Redalådorna är dock av plast och därför har de åldrats en smula oskönt. I köksinredningen finns både en inbyggd elugn på bekväm arbetshöjd och ett karusellskåp i ett hörn som rymmer kastruller. Köket är snyggt och prydligt. Och praktiskt.

Jag skulle kunna visa åtskilligt fler bilder på gamla fönster och dörrar, vaxdukar, köksattiraljer, pennformerare, räknemaskiner, leksaker och allt som tänkas kan, men jag hejdar mig här. Istället visar jag en bild från ett uthus. Den elektriska spisen är troligtvis från 1946 och till höger om den syns ett par separatorer. I mitten tronar en kornkross som användes för att göra spannmålet mer aptitligt för korna.

Att spara sådant som man egentligen hade tänkt slänga kan vara en mycket bra ide, om man har plats! Det kan vara värt att lägga på minnet.