namntavla-kopiaI samband med funkisens inträde i stilhistorien 1930 stramas utseendet på trapphusen upp, och tonas ner. Borta är äldre arkitekturs pampiga entréer med dekorationsmåleri, mässingsdetaljer och mönstrade golv. Nu är det släta, vita eller grå ytor som gäller, eventuellt med en enkel rand i grönt eller rött i höjd med ledstängerna. Trapporna blir raka i vinkel istället för de tidigare svängda.

Lamellhus blir nu vanliga med sina tre till fyra våningar, i raka rader eller i vinkel mot varandra.  Istället för som tidigare när enskilda byggherrar byggde  kvarter för kvarter med innergård i mitten.

Tydlighet och funktion i form av trappregister gör det lätt att hitta rätt bland våningarna och med löstagbara bokstäver blir det enkelt att ändra när någon flyttar eller kommer ny till huset.

collage_funkisVid tiden för funkisens genombrott hade mässingen helt ersatts av förnicklad mässing och även till viss del rostfritt stål för de allra flesta beslag, dörrhandtag och skyltar. Våra beslag tillverkas efter förlagor från originalbeslag.

grönt trapphusBild: Stadshem via Pinterest och Alviks måleri.

Ledstångsbeslagen görs i förnicklad mässing med raka vinklar och enkla, rena former, trappräcket på insidan av trappan tar gärna inspiration från geometriska former. Den mjuka, gröna kulören som dörrarna är målade i är typisk för tidig funkis.  Även här syns namnskyltar med svart pannå för plastbokstäver.

dorrEn ytterdörr i tidig funkis med beslag i förnicklad mässing. Dörrhandtaget Rand minner om 20-talet medan resten av dörrens beslag som långskylten har tydliga funkisreferenser. En liten överlappning var inte ovanligt under den tidiga funkisens barndom kring 1930. Brevinkastet med svart pannå för plastbokstäver är klassisk funkis.

Trapphus i sekelskiftets Sverige kännetecknas av gedigna, påkostade material, eller i alla fall skulle det gärna se så ut. Därför var det vanligt att anlita dekorationsmålare som målade väggarna för att imitera marmor och ådringsmåla snickerier för att efterlikna ädelträ. Entrén skulle vara pampig och spegla det som den vanligtvis rikt dekorerade fasaden byggde upp av förväntan och skönhet. Det hörde till vanligheterna att enskilda byggherrar ansvarade för bara ett hus eller mindre kvarter i taget som sedan länkades samman med befintliga hus och bildade fyrkantiga kvarter som omgärdade en innergård. Både standard och karaktär på hus i anslutning till varandra kunde därför skifta en hel del.

I taket syns lampan Stjärna tydligt som lyser upp.

sekelskiftesentreGolven i sekelskiftets trapphus består för det mesta av marmor eller cementklinker lagt i olika former av rutmönster. Mustiga, mörka färger på väggar och snickerier och välvda trappor är det som dominerar stilen.

sekelskifte_stadshemtrapphus_flodeau

Bilder: Stadshem och Flodeau via Pinterest

Cementklinker är vanligt i trapphus kring den här tiden. Med sin yta av marmorkross är de nästan omöjliga att slita ned. Oftast pryder de gången in från gatan och avsatserna vid varje våningsplan med kvadrater stående på spetsen med en fris omkring.

collage_sekelskifteKring sekelskiftet är beslag som dörrknoppar, ledstångskrokar och dörrhandtag tillverkade nästan helt uteslutande av mässing. Våra beslag är tillverkade i obehandlad mässing precis som det var förr vilket gör att de oxiderar med tiden och får en mattare, vacker guldbrun färg.

Beslagen på dörrarna i trapphuset från sekelskiftet är självklart också de i mässing. Just detta trapphus har sitt ursprung i 1900-talets ungdom som gör att lite mer ljus och luft kommer in men en del av de mustiga kulörerna är kvar tillsammans med marmorgolvet med en sparsmakad mörkare fris. Till vänster i bild skymtar hissen som har behållits i ursprunglig form med snirkliga gjutjärnsdetaljer och gallergrind. Brevinkast och dörrhandtag i mässing hittar du hos oss.

Ordet underhållsfritt brukar inte klinga så bra i en byggnadsvårdares öron. Det brukar snarare innebära att produkten i fråga inte går att underhålla och därför behöver bytas ut efter en tid. Men ett material som faktiskt gör skäl för epitet underhållsfritt är tegel, i alla fall om man ser till att fogarna är i skick. Teglets livslängd är nästan oändligt och kan återanvändas flera gånger om och färgen påverkas inte av solen. De enda hot som finns mot dess hållfasthet är om väta skulle tillåtas att ta sig in och frysa och därigenom kunna spränga stenen. Därför bör fogarna hållas koll på och underhållas vid behov, speciellt om väggen får mycket stryk i form av sol och regn.

Som byggtradition är tegel störst i södra Sverige och väldigt vanlig ner mot Skåne och Danmark. Framförallt här var det väldigt tätt mellan tegelbruken från 1700-talet fram till sekelskiftet 1900. Då fanns det ca 500 tegelbruk i Sverige som tillverkade omkring 400 miljoner sten. 1890-1920 var teglets storhetstid i och med utvecklingen av jordbruken och i samband med  nationalromantikens stilideal med inspiration från vikingatiden och medeltiden. I många av våra stora städer tvingades dessutom regler fram som krävde att alla nya hus skulle byggas i tegel istället för trä för att undvika fler storbränder och även se lite pampigare ut. tegelbruk

Kaniks Tegelbruk i Skåne kring 1914.

Under 1930-talet minskade teglets popularitet i takt med att byggnadsmaterial som betong och cement blev populärt. Tegel förknippades med hantverk och äldre tider och ansågs omodernt mot de nya betongkonstruktionerna som gick i linje med de nya tankarna och idealen för funkisen. Den stora nedgången för tegelindustrin kom i samband med 1960-talets miljonprogram där lättbetong och stål visade sig bäst för att bygga snabbt och praktiskt. I början av 1990-talet fanns tolv tegelbruk kvar.

I praktiken

Olika tegelväggar kan skilja sig åt på oändligt många sätt. Tre parametrar går att variera på olika sätt. Det är färg på teglet, fogtyper och mönster.

Tegel finns i många färger och de vanligaste är rött och gult. Färgen beror på vilken lera som används och den röda är mera kalkfattig än den gula som finns till exempel i Skåne och på Uppsalaslätten. Vitt, rosa och grått tegel är inte gjort av lera utan av en krossad sandsten blandad med kalk och vatten.tegelvägg

Tegelfasad på Kyrkogatan 25 i Skurup från början av förra sekelskiftet. Foto: Jan Pontho ur boken “Se teglet”

Det mönster eller murförband som tekniken för att sammanfoga stenarna kallas, påverkar vilket intryck väggen gör på långt håll och bildar i sig mönster i fasaden. Vissa förband skapar yta, andra djup och olika hållfasthet. Ju mer komplicerat ett förband är , desto starkare. Exempel på olika förband är kopp-, kryss-, munk- och löpförband. kryssforband

Ett klassiskt kryssförband syns här. Då ligger stenarna med varannan rad med kortsidan utåt och varannan med långsidan utåt med en halv stens förskjutning.

På äldre hus kan man se att fogarna är formade med fogslev av olika form. I vårt sortiment har vi fogslevar i olika former för att få till fina fogar efter husets originalstil. nyfogat

Här syns en bit fasad som fått ny fog i traditionell teknik. Denna form på fogen kallas kulfog eller pärlfog och är vanlig på tegelhus från tiden kring sekelskiftet 1900. Foto: Byggnadvård i Fokus

Många skånska orter växte upp kring tegelbruken och bär tydliga spår från den tiden i sin arkitektur. För att bevara kunskapen och historierna kring dessa gamla hus gjordes, i de båda skånska städerna Skurup och Svedala, en dokumentation om teglet i arkitekturen. Gå in på Tegelakademin för att läsa mer om tegel på längden och på tvären!

För att se mer av vårt sortiment av bruk, puts och verktyg för murning och putsning, klicka här>>

 

Ibland får vi sådana där spännande uppdrag som känns extra speciella.

Den här gången handlade det om att göra nya emaljskyltar åt Gamla Kyrkogården i Malmö. Detta för att ersätta de gamla som helt rostat sönder och inte gick att bevara. En livslängd på sådär en 130 år är bra gjort. Vädrets makter och tidens tand gör till slut att en emaljskylt får små sprickor och krackeleringar på sina mest utsatta områden som gör att väta kommer in under emaljen och orsakar att skylten till slut börjar rosta och vittra sönder.

Mitt i stan ligger den, och vid tiden för anläggandet, utanför stadskärnan med får betandes, idag en liten lummig kyrkogård kallad Gamla Kyrkogården. Under våren täcks marken av en blommande matta, först av gula vintergäck och senare blå scilla och under sommarmånaderna erbjuder den skugga under sina grönskande träd för malmöiterna och en och annan besökande turist. Kyrkogården är viloplats för många av Malmös stora handels -och industrifamiljer från tidigt 1800-tal, då kyrkogården anlades, och som spelade viktiga roller i stadens utveckling. Efternamn som Flensburg, Kockum, Suell och Bager känns igen bland många malmöbor och historienördar.

Gamla Kyrkogården är numera kulturmärkt och det pågår ett kontinuerligt arbete med att varsamt renovera och så långt det är möjligt, bevara stenar, staket och annan utsmyckning som tillhör gravplatserna.

Det var här vi kom in i bilden och nytillverkade i emalj efter de gamla skyltarna på samma vis som originalen.

 

gravplatsMed varsam hand sätts de fast på gjutjärnsurnan och kommer med all sannolikhet hålla i minst lika många år som de gamla! När det blir fart på växtligheten i urnorna så kommer det se precis lika fint ut som för mer än hundra år sedan.

 

draghandtag ribershusFunkisfamiljen har utökats med ett skålhandtag till! Det smäckra och enkla formspråk som är funkisens kännetecken gäller även för denna nya familjemedlem. Med stor respekt för originalet har Byggfabriken tagit fram en perfekt reproduktion efter den gamla förlagan sett till originalets material, mått och tjocklek. Inga genvägar har tagits i materialval eller tillverkningssätt och vi är glada att kunna presentera denna funkispärla för er! Skålhandtaget som passar för både låda och lucka är gjort av rostfritt stål som stansats ut och sedan formpressats till sin unika och enkla form. ribershus_01

Ribershus skålhandtag går utmärkt att använda konsekvent i hela köket eftersom det passar lika bra både liggande och stående efter behag och behov. Som i detta välbevarade originalkök. Funktionalism ut i fingertopparna!

Originalet finns att hitta i Malmös mest kända funkisområde Ribershus, därav namnet. Byggherre för området var Eric Sigfrid Persson och standardiserade mycket i området som trapphus, kök och fast inredning. I samband med det arbetet skapades också draghandtaget för flera av de hus som tillsammans utgör kvarteret Ribershus. Storskaligt men specialanpassat helt enkelt!

Ritningarna för handtaget togs fram efter den gamla förlagan.

Det första huset från stan sett är i slutskedet av en omfattande invändig renovering som påbörjades 2014. Under hösten ska det hela vara klart och hyresgästerna kan flytta tillbaka till sina lägenheter. Projektet har präglats av kompromisser mellan ekonomi och att värdesätta och efterlikna originalet berättar byggnadsantikvarie Bengt Wahlgren som var anlitad i projektet som kontrollansvarig och sakkunnig inom kulturvärden. Han lade bl.a. fram ett krav att nytillverka skålhandtaget Ribershus för att komma närmare originalstilen för köken och tog då kontakt med Byggfabriken.

Direktlänk till produkten: Skålhandtag Ribershus

Vill du läsa tidigare blogginlägg om Ribershus? Klicka på följande länkar >>Ribershus 1 -En funkisklenod går i graven? och  Original i Ribershus

En inbiten göteborgare kanske inte vill erkänna Mölndal som en del av Göteborg  men då riskerar man att missa att uppleva Göteborgspärlan Gunnebo Slott. Högst upp på en backe tronar detta lilla träslott, pampigt byggt som om det vore mycket större än det i själva verket är med sina 900 m². Vi stretar uppför backen en varm eftermiddag i augusti under en klarblå himmel som hjälper till att visa upp slottet och trädgårdarna i sin fulla prakt. Köksträdgården dignar av kryddväxter som skulle få de små plantorna hemma på balkongen att rodna, massor av grönsaker och mognande frukt, allt till en inramning av frodiga blomsterrabatter, formklippta träd och buskar och vildvuxen sommaräng.

entre

Gunnebo Slott byggdes i slutet av 1700-talet för att användas som sommarboende för familjen Hall. John Hall, far i familjen och köpman, handlade med tranolja (lampolja gjord på sill) och trä och var en förmögen man. Byggnaden var för sin tid en av Sveriges modernaste och dyrbaraste. Efter John Hall den äldres död, redan 1802, lyckades hans son, som inte ärvt faderns ekonomiska sinne, göra av med hela förmögenheten på mindre än fem år och slottet lämnades att förfalla.

pelargång baksida

Tack vare stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlbergs över 200 bevarade ritningar, ett stort antal detaljerade samtida akvareller och utgrävningar håller man sedan 1996 på att återställa, och rekonstruera slottet och dess trädgårdar med alla tillhörande hus, samt ett orangeri till dess forna glans i 1700-talsstil. Slottet är ett allkonstverk, d.v.s att allt in till minsta inredningsdetalj är ritat av Carlberg från alla byggnader ner till minsta möbel och blomkruka.

träd

Trädgården består av tre delar; stilträdgården som omgärdar och framhäver slottet och skapar en pampig entré längs backen upp till slottet med välklippta träd och buskar och räta, symmetriska vinklar. Den engelska trädgården tar vid efter stilträdgårdens terasser på baksidan och breder ut sig som en naturromantisk böljande äng med stora ekar. Den tredje delen utgörs av den väl tilltagna köksträdgården som när den anlades, strävade att göra hushållet självförsörjande. Den har rekonstruerats  till en typisk 1700-talsodling med kryddor och grönsaker står omgivna av fruktträd och buskar och förser idag kaféets behov av grönsaker och kryddor. Vid vårt besök skördas det lavendel och i hela kaféet sprids doften när blommorna lämnar sina skjälkar för att förvaras i burkar inför höstens bak.

köksträdgård

Slottet har renoverats och restaurerats i omgångar sedan Mölndals kommun tog över det 1949 efter en vision att gradvis hitta tillbaka till utseendet kring 1800 och just nu jobbar man som bäst med att rekonstruera det gamla orangeriet. Även här tar man hjälp av de gamla originalritningarna och detaljrika, samtida akvarellerna och senare utgrävningar för att hitta fram till ett resultat så nära originalet det bara är möjligt.

orangeri

Inga kompromisser görs på resan, timmermännen använder yxa och stämjärn för att bygga upp stommen, inga motordrivna verktyg används för att foga samman de stora furustockarna, det blir bäst så. Det är inget litet blygsamt orangeri utan en stor byggnad på 200 m² med valv och mäktiga fönsterpartier med ett atrium i mitten och till och med en konstgjord grotta med stalagmiter och stalagtiter uppbyggda av gips, enligt 1700-talets högsta mode. Målet är att bygga upp orangeriet precis som det såg ut under Gunnebos korta storhetstid. När man inventerade växterna 1809 rymde orangeriet och växthuset tillsammans över 440 exotiska växter. Vid det laget hade orangeriet tyvärr redan börjat förfalla p.g.a misskötsel i samband med familjens konkurs och det revs kring 1830. Läs mer om orangeriprojektets framskridande i deras blogg. Extra kul är det praktikantprogram för blivande hantverkare med inriktning inom byggnadsvård som finns i samband med rekonstruktionen av orangeriet. Kunskapen och hantverket förs vidare till kommande generationer!

akvarellEn av de ca 20 akvarellerna av orangeriet.

För att hitta till Gunnebo Slott kan du klicka här.

 

Kvarteren kring Caroli kyrka i Malmö ser idag väldigt annorlunda ut än vad de gjorde fram till 60-talet. Det beslutades att totalsanera mellan 1968-72 och därmed jämna många av de gamla husen med marken och bygga nytt, modernt. Kvarteren ansågs förslummade och och nedgångna och drogs med problem som fylleri och prostitution. Fram tills 1935 låg även Malmö Hospital, Asylen, i folkmun kallat Tosingahuset, i dessa kvarter och bidrog till områdets låga anseende. snapperupsgatan

Såhär såg Snapperupsgatan ut på 1910-talet när Ebba och hennes bror Ture var barn. Bakom planket mittemot huslängan ligger Asylen.

Däremot var det 1968 bara cirka 20% av bebyggelsen i Carolikvarteren som var i så dåligt skick att de behövde rivas helt. Men de drivande politikerna menade vid den tiden att vinsterna med att riva hela kvarter och bygga nytt var så stora att även de hus som inte var nergångna dömdes ut och revs. Man ville också skapa fler bostäder genom att ersätta låghusbebyggelse med fastigheter med flera våningar. Tyvärr blev saneringen hårdhänt så till den grad att Carolikvarteren enligt många aldrig återfått sin ursprungliga charm. Förhoppningsvis hade vi tänkt annorlunda idag.Ebbas hus

Ett litet pyttehus står dock kvar som ett monument i miniformat. I det huset bodde Ebba Olsson fram till 1984. Hon vägrade lämna sitt hus trots läget i Malmös sämst ansedda kvarter och trots att alla andra gathus omkring henne revs till fördel för nya flervåningshus.dörr mot vind

Uppe på andra våningen ligger sovrummet där hela familjen sov. Rummet har återställts till hur det såg ut när Ebba och hennes bror Ture var små på 1910-talet. Genom dörren skymtar takpannornas baksidor på råvinden som man passerar på vägen ner till bottenvåningen.sovrum

Familjen Olsson flyttade in i det då redan gamla huset år 1911 (grunden är från 1700-talet men det är okänt hur gammalt själva huset är) efter Ebbas farmor och farfar. Mamma Anna var tveksam till läget mittemot Asylen, bland ölkaféer och prostitutionsstråk, men de hade det gott ställt i huset med både el och rinnande vatten inomhus.

trappaPappa Olof drog in rinnande vatten för att hustrun skulle trivas bättre i huset och tillverkade även den smala trappan till övervåningen.

Ebba flyttade hemifrån i 20-årsåldern, men flyttade tillbaka till Malmö och gathuset på Snapperupsgatan när hennes far fick en hjärnblödning och vårdade honom och hjälpte till med försörjningen tills hans död 20 år senare. Hon bodde sedan kvar tillsammans med modern tills hon dog i sin tur 1961. De båda försörjde sig som snörmakerskor till sybehör för sömnad. Ebba bodde sedan kvar ensam i gathuset i ytterligare 20 år.
I det lilla köket med sin vedspis har tiden stannat alla små skåp och lådor är fyllda med Ebbas saker som hon lämnade dem. Lyfter man på luckan närmast i bild hittar man alla verktyg som Ebba använde till bakningen. Köksluckorna är målade med drickafärg, en gammal metod för att tillverka en tunn lasyr där öl eller svagdricka utgör bindemedlet. Från köket kommer man ut till den lilla bakgården med utedass och en liten verkstad och vedbod.

Sina sista fem år i livet tillbringade Ebba, nu 83 år gammal, för bekvämlighets skull till en modern lägenhet. Men Ebba hade sedan en tid tillbaka insett värdet i att bevara sitt lilla hus för eftervärlden och donerade det till Malmö Stad. Det restaurerades varsamt och står kvar som när Ebba bodde i det med de flesta av hennes möbler och saker tillbaka på sina platser. De möbler och material som fattades eller hade bytts ut har kompletterats från rivningsbyggnader i området som kuloströmbrytare och några av linoleumgolven samt barnsängarna som inte fanns kvar i huset när Ebba bodde där ensam. År 1991 öppnades huset upp som museum.

spegelkakelugn
Hela hemmet ryms på två små våningsplan med smal trappa som förenar dem. Ändå är intrycket inte att det känns trångt, allt ryms som en familj med två barn kunde behöva. På bottenvåningen samsas köket och hallen med två övriga rum med möbler i gediget mörkt trä, virkade spetsdukar på borden och linoleummattor med mönster från orientaliska mattor där familjen levde både vardagsliv och hade gäster på besök. fargsnitt

På flera ställen i huset kan man finna färgsnitt av denna typen som man har skrapat fram för att se vilka kulörer och färgtyper man använt sig av tidigare i huset och då kunnat räkna ut hur det såg ut på 1910-talet när Ebba och Ture var barn.

För att hitta till Ebbas hus klicka här.

Maj
18

En gjutningshistoria

kl 14:24 | Av: Matilda | Kategorier: Beslag, Byggfabriken, Dörrhandtag, Egen produktion


Våra dörrhandtag  ligger oss väldigt varmt om hjärtat och det ligger en hel del jobb i att sandgjuta efter alla konstens regler enligt gammal tradition. Detaljerna måste bli precis rätt i både utseende och kvalitet innan de landar i våra butiker. Slutresultatet blir en liten slant dyrare men känslan och upplevelsen desto bättre. För att inte tala om hur de kommer att åldras med värdighet och bara bli vackrare med lite patina! Vi har tagit fram en liten broschyr eller bilderbok if you will om vårt mest älskade klassiska dörrhandtag, Trycke Pärlrand.

parlrand Kort sagt går det till såhär:

En gjutflaska (så kallas den del som bildar själva lådan som rymmer hela paketet med gjutsand och gjutmodeller) med gjutmodeller tillverkas. Gjutmodellerna är exakta modeller av hur den färdiga formen ska se ut. Flaskan och gjutmodellen är delbara på mitten.

gjutflaskan

formtillverkning_01Gjutflaskan läggs sedan med delningsytan neråt i gjutsand som packas hårt så att gjutmodellen inte kan röra sig. Modellen pudras med släppmedel så att den inte ska fastna i sanden.

formtillverkning_02När flaskan är hårt packad med sand vänder man på alltihop och lägger på flaskans och modellens andra hälft.

formtillverkning_03

Även andra halvan pudras med släppmedel och fixeras med gjutsand.

formtillverkning_04

Nästa steg är att öppna upp ett hål där den smälta metallen kan ta sig in. Efter det tas modellen försiktigt ut ur flaskan och den man ska gjuta har bildats. Därefter sätter man ihop flaskan igen efter att ha gjort ett litet hål för luft att ta sig ut, stänger noga och sätter en tyngd på toppen för att fixera hela paketet. Formen är nu färdig för gjutning.gjutning_01gjutning_02

Den smälta metallen hälls ner i formen genom hålet så att den fyller ut alla håligheter i formen. Mässing är en legering av koppar och zink. När gjutningen är klar delar man på formen och plockar ut den gjutna delen.urplockning

När den gjutna delen separerats, slipats från eventuella ojämnheter och försetts med pinne för att fästa trähylsan och den svarvade ändknoppen och fått hål för roddarpinne och stoppskruv är den klar. Sist finslipas och poleras den för hand.ytbehandling

Om handtaget ska vara förnicklat utförs det genom en elektrokemisk process där mässingen får ett mycket tunt lager av nickel. Detta görs genom att den gjutna delen sänks ner i ett bad med en jonlösning med nickel som när man kopplar ström till lägger sig i ett tunt lager på metallen.

tryckets_delar

Till sist ska böjen monteras ihop med ett svarvat trägrepp, en svarvad ändknopp av mässing och svarvad rosett av mässing samt en roddarpinne för att bli ett färdigt Pärlrandstrycke.

Vill du läsa hela foldern kan du hämta den i våra butiker eller

Här kan du hämta hem hela foldern som en stor bild (klicka på bilden):
Gjutbroschyr_byggfabriken

 

krok_tapet2Vanan att täcka väggarna med mönstrat papper eller tyg har funnits med länge, dess största syfte var länge att hjälpa till att hålla värmen i huset. Den äldsta bevarade tapeten i Sverige är från 1570-talet och har hittats i Malmö. Då var tapeter en exklusiv inredningsdetalj som var förbehållen de välbärgade i samhället.

I slutet av 1700-talet började användandet av tapet bli allt vanligare i Sverige. De dyrbara väggbeklädnaderna bestod oftast av förgyllt läder eller siden. Så småningom kom papperstapeten i form av imitationer av de exklusiva förebilderna.

Tapet från Lim & Handtryck, Liljor från 1870-talet.

Ursprungligen sattes tapeten upp med spik. I förmögna hem syddes våderna ihop med grov lintråd  i hela fält innan de sattes upp. Upptill och nertill vek man in överflödet och spikade fast i väggen. I de flesta hem använde man sig dock av att vändspika då man spikade på avigsidan av överlappet innan man vek tapeten och passade in mönstret vilket gjorde att spikarna inte syntes. I samband med att tapeten började kunna masstillverkas och pappret blev bättre började man limma upp tapeten på väggen med ett lim av vetemjöl och vatten. Under 1930-talet kom cellulosaklistret som rördes ner i kallt vatten.

MölledalTapet från Lim & Handtryck, Mölletorp från 1850-talet.

Tapettillverkningen hör till de verksamheter som snabbast industrialiserades, skillnaden i färgåtergivning och papperskvalitet är stor om man jämför från 1800-talets början till slutet på århundradet. Från ca 1840 började tapettillverkarna kunna trycka tapeter med alltfler kulörer och användandet av limfärg för trycket blev mer och mer dominerande istället för olika bläck och vattenbaserade färger. Upp till fem kulörer var det vanligaste men det fanns de som kunde trycka med upptill 16st.

Fram till 1850 handtrycktes all tapet i Sverige med hjälp av blocktryck eller schabloner, men i slutet av 1800-talet blev tapeten, genom maskinell teknik med valstryck, på träfiberbaserat rullpapper av hög kvalitet, nu möjlig att massproducera. Tryckningen skedde  nu uteslutande med limfärg från och man hade genom de nya maskinerna möjlighet att trycka vått i vått vilket sparade tid. Priset sjönk, bristen på papper upphörde eftersom man numera tillverkade papper av träfibrer och importen minskade. Tapet blev därmed tillgänglig för alla både prismässigt och genom att de blev tillgängliga i de flesta handelsbodar. Under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet var det vanligt att man tapetserade om ofta, det var inte ovanligt att man tapetserade om vartannat år, detta även i enklare hem.

tapetTapet från Lim & Handtryck, Bambu från 1920-talet.

Många motiv har varit populära parallellt men generellt kan man stilmässigt dela upp det såhär.

1800-tal: Romantiska, kraftfulla och vilda blommönster. Panoramatapeter och draperingar, motiv som skulle lura ögat att tro att man satt och åt middag i en exotisk djungel eller ett vackert draperat tält. Även motiv som skulle imitera andra material som t.ex. marmor sattes flitigt upp. Medaljongtapeten i olika skepnader var starkt närvarande under hela 1800-talet och en bit in på 1900-talet.

1900-tal: Jugendstilens gracila växter i regelbundna mönster. Arts & Crafts-rörelsen fick inte samma massiva genomslag i Sverige som i England men var ändå populär vid denna tiden.

1920-tal: Stiliserade blommor och vattenlandskap, ränder med regelbundna, enkla ornament. Tapetmönsterna följer övriga strömningar i samhället med ljus och luft och det välstädade, friska hemmet.

1940-tal: Småblommigt och idylliskt med bleka pasteller och gråa nyanser. Fyrtiotalet präglas av två strömningar: diskret och enkelt mot en mer ovanlig med färgglatt geometriskt mot slutet av årtiondet.

1950-tal: Färgstarkt och abstrakta linjemönster. Fondtapeten slår igenom i de svenska hemmen. En kuriositet som förekom under 50-talet var mönster anpassade efter rummets funktion, t.ex. tapet med matmotiv för köket. I linje med Folkhemmets ideal togs det på 60-talet ur det nu enorma utbudet tapeter, fram en katalog med de mönster som ansågs representera god smak och var av bra kvalité.

MorristapetTapet från William Morris & Co, Chrysanthemum

I vårt butikssortiment har vi tapeter från Lim & handtryck, Morris och Astrid & Rudolf.

Lim & Handtryck tillverkar tapeter efter kulturhistorisk tradition. Alla deras mönster härstammar från fynd gjorda på olika ställen runtom i Sverige, från ca. 1800-1950, ibland finns valsarna kvar och ibland har man rekonstruerat valsen efter de tapetfynd man gjort.

William Morris & Co tillverkar William Morris tapetmönster sprungna ur Arts & Crafts-rörelsen.

Astrid & Rudolf tillverkar nya mönster i gammal stil med inspiration från svenskt 1900-tal.

För att se vårt tapetsortiment, klicka här –>>

astridorudolfTapet från Astrid & Rudolf, Elisabeth Stripe.

 

Mar
05

Träbåtsliv

kl 13:10 | Av: Matilda | Kategorier: Byggnadsvård, Färg & Ytbehandling, Renovering, Utomhus


båtinspirationTänk att glida ljudlöst genom ett glittrande, klarblått hav i en tjärdoftande traditionell segelbåt av trä! För de flesta av oss är det en dagdröm som känns extra härlig såhär års, men för några stolta ägare av riktiga träbåtar är det verkligheten. För dessa lyckliga börjar det bli dags att damma av verktyg, burkar och penslar. Det drar ihop sig för underhållssäsong!

Malins träbåt En träbåt som vårdas rätt blir bara vackrare med åren!

Åsikterna är många bland träbåtsmänniskor kring hur man bäst går tillväga för att ge sin skuta den bästa omvårdnaden,  men vad alla nog kan hålla med om är att det är viktigt att vara noggrann och inte kompromissa med kvaliteten på ytbehandlingen. Många av våra ytbehandlingar är som klippta och skurna för båtliv och ger träet ett bra skydd från havets utmaningar. Exempel på dessa är Le Tonkinois; en traditionell linoljefernissa, och linolja; kokt eller rå, beroende på metod. Linoljefärg lämpar sig för all målning, inne och ute ovanför vattenlinjen och har ju fördelen att den inte behöver skrapas bort innan man lägger ett nytt lager. Speciellt Järnmönja har egenskaper som är till nytta i båtmiljö: den motverkar röta i trä och skyddar mot rost. Sist i raden har vi kronan på verket: tjäran. Den kan strykas på som den är eller spädas med linolja.

Tack vare att mässing inte kan rosta utan istället oxiderar vackert är den ett givet material för alla beslag som knoppar och krokar för båten. Sedan är det ju så vackert ihop med alla blanka trädetaljer! Våra fotogenlampor i mässing från Karlskrona Lampfabrik är riktigt fina i båtmiljö.

Malins träbåt 2

Nästa sida »